Vem ska ta hand om de äldre i Borgs Sverige?

4 04 2011

I en signerad ledarkrönika i Aktuellt i Politiken som når läsarna idag skriver jag om Anders Borg som tycker kommunalarna har för hög lön.

”Vem tar hand om våren efter valborgsmässobål” så sjöng vi i skolan när jag var liten, kanske blir frågan för framtiden snarare vem som tar hand om vården efter Anders Borgs åtta år? På Sveriges kommuner och landstings (SKL) kongress i förra veckan framförde Anders Borg att han tycker att kommunerna varit för dåliga förhandlare, att de kommunanställdas löner är för höga och att det hindrar tillväxten av nya jobb i kommunsektorn. I rapporten ”Vem ska ta hand om mina föräldrar när de blir gamla” konstaterar fackförbundet Kommunal samtidigt att allt färre söker sig till omvårdnadsutbildningarna, bland annat på grund av att lönerna i äldreomsorgen är låga och möjligheten till heltid är begränsad. Något är väldigt fel när svenska ungdomar hellre skalar bananer i Norge, för dryga 22 000 i månaden, än söker jobb inom äldreomsorgen.

Visst är det intressant att Sveriges finansminister, med en minimilön på 112 000 kronor i månaden, tycker att ingångslönen 16 070 kronor, alltså cirka 11 000 kronor efter skatt, är för hög lön för någon som tar hand om våra barnelleräldre. Enligt SCB kommer det om 20 år saknas 130 000 omvårdnadsutbildade, så frågan vem som ska ta hand om mamma och pappa, för att inte tala om vem som ska ta hand om oss, känns självklart väldigt aktuell. Visst, den med en finansministers lön kan säkert lösa det på annat sätt, men hur ser lösningen ut för oss med blygsamma löner?

”Kanske kunde konungen tänka sig att vakta barnen” sjunger sångerskan Laleh, hon undrar samtidigt om inte fru Tilda kan få flytta in på slottet, de har ju så mycket personal i hovet och så få på hemmet. Tyvärr är nog varken kungen eller hovstaterna särskilt intresserade av att driva ålderdomshem. Nej, lösningen måste i stället vara en kraftig satsning på kommunalarnas arbetsvillkor. Rätt till heltid är  ett första bra steg,  dessutom behövs en ordentlig satsning på lönerna, vi måste visa att vi uppskattar det arbete som görs och göra det attraktivt att välja att jobba med omvårdnad av barn och äldre. För att citera Juholts linjetal ”offentlig sektor ska inte subventioneras av kvinnors lägre löner”. Då får aldrig låg skatt bli ett egenintresse, skatt är ett bra sätt att solidariskt finansiera välfärden. Därför är det skönt att så stor del som 80 procent kan tänka sig betala mer i skatt för att få bättre skola, vård och äldreomsorg. Låt oss skapa ett Sverige där alla kan känna trygghet på ålderns höst.

Läs fler bloggares intressanta åsikter om:  , , , , , , , ,

Annonser




Vi får aldrig sluta störa diktatorerna

28 02 2011

I veckans nummer av Aktuellt i Politiken som når läsarnas brevlådor idag skriver jag om situationen i Libyen och varför vi aldrig får sluta ”störa” diktatorerna.

”Jag vill inte störa Khadaffi”, svarade Silvio Belusconi på frågan om varför han som premiärminister i Italien och en person med bra kontakt med Libyens diktator inte hört av sig till Khadaffi för att fördöma våldet.

Berlusconis ord är självklart anmärkningsvärda och har skapat mycket hård kritik i det egna landet, men Berlusconi är inte den enda som varit tyst och inte velat störa en diktator som under årtionden satt skräck i sin befolkning. Libyen har ansetts vara en för viktig stabiliserande faktor i norra Afrika för att man skulle våga störa Khadaffi med krav om demokrati och mänskliga rättigheter.

På samma sätt har man sett mellan fingrarna med andra diktatorer i regionen. först när det stod klart att Egyptens president Mubaraks avgång var oundviklig ”krävde” till exempel Sveriges utrikesminister Carl Bildt hans avgång. Denna syn på att stabilitet är viktigare än en oviss framtid i regionen om man inför demokrati var något som Carl Bildt också gav uttryck för i förra veckan, samma dag som Khadaffi, som första ledare någonsin, satte in stridsflygplan mot sitt eget folk.

”Det handlar inte om att stödja den ena eller andra, det handlar om att få stabilitet och en rimlig utveckling”, sa han till Ekot.

Med en socialdemokratisk ledning av Sverige hade trycket varit hårdare på de ledare som förvägrar sitt folk demokrati och mänskliga rättigheter. För hos Socialdemokraterna lever fortfarande hoppet om en värld där alla folks frihet leder till hela världens fred, något som skapas genom internationell solidaritet och hårt fördömande mot de som tar till vapen mot sitt eget folk för att förvägra dem rätten till demokrati. Med fredskämpen Jan Eliasson, nära medarbetare och vän till Olof Palme, hade tongångarna mot Egypten, Libyen och andra länder i regionen varit en annan, då hade Sverige fortsatt varit en symbol för solidaritet och en ständig motpol mot världens förtryckare. 

Som Mona Sahlin sa när hon i förra veckan besökte Palestina, ”demokrati och mänskliga rättigheter är inget som är förbehållet människor i väst. Den arabiska frihetsvåren måste övergå i en demokratisk sommar.”

”Folkens längtan efter frihet kan icke nedslås med våld. Den kommer att leva och den kommer till sist att segra”, sa Palme i ett tal i Malmö 1968 och fram till dess att alla folk segrat över sina diktatorer ska vi fortsätta ”störa” dem med krav på demokrati och mänskliga rättigheter.

Läs fler intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Missa inte heller denna artikel på Newsmill.





Privat hemtjänst=effektivt? Knappast!

24 01 2011

I dagens nummer av Aktuellt i Politiken skriver jag en signerad krönika om det helt galna i att det finns 32 privata hemtjänstföretag i Farsta.

Farsta, stadsdelen i Stockholm där jag bor, är med sina 50 000 invånare ungefär lika stort som Nyköpings kommun. I detta område, som alltså motsvarar en mellanstor stad, finns i dag 32 olika utförare av privat hemtjänst. Vid sidan av de fyra kommunala enheterna.  Anledningen till detta är den M-styrda kommunledningens ideologiska privatiseringar.

Ingen kan väl på allvar tycka att det är effektivt att 32 företag springer runt i samma portar. För två äldre som är grannar kan ju mycket väl ha valt olika företag. Nej, det enda som denna privatisering lett till är mindre möjlighet till effektiv samordning. Dessutom skapar de många olika utförarna ett annat problem. Kommunen som är ansvarig för att kontrollera kvaliteten klarar inte av uppgiften då företagen är fler än kontrollanterna.
En vän till mig jobbar inom ett privat hemtjänstföretag. Varje dag åker min vän till företagets kontor på ena sidan stan för att sedan köra företagets bil rakt igenom  Stockholm till en av kranskommunerna för att besöka företagets brukare. Sedan åker min vän tillbaka till kontoret för att själv äta lunch och packa matlådor till de äldre för att sedan bege sig tillbaka och dela ut dessa.
När arbetsdagen är slut blir det ännu en resa genom stan i rusningstrafiken för att lämna tillbaka bilen. Detta är en av många historier om det ineffektiva i att privatisera kommunala verksamheter.

Moderaterna i Stockholm har med sina ideologiska privatiseringar glömt bort dem som verksamheten är till för. Samtidigt är det oansvarigt, både för att man slösar med  skattepengar samt för att man inte tar hand om miljön. Minst 32 olika hemtjänstbilar (vissa företag kan ju ha fler än en) flänger runt i kommunen och på företagen finns inte heller något krav på att köra miljöbil. Och nu har vi inte ens talat om de vinster som företagen gör på verksamheten. Skattepengar som skulle användas till hemtjänst som i stället hamnar i ägarens fickor. I min grannstadsdel gjorde ett företag, efter att det fått ta över verksamheten och brukarna från kommunen, en vinst på 5,4 miljoner kronor på nio månader.

Visst kan det tyckas fint med valfrihet. Men vore inte det allra bästa om man kunde vara säker på att få högkvalitativ hemtjänst från kommunen?
Men det är väl bara att låta bli så får du hemtjänst från en kommunal enhet, kanske du tänker. Men nej, det har Moderaterna satt stopp för, de har upphandlat ett privat bolag där alla de som inte väljer hamnar.

Läs fler intressanta bloggar om , , , , , , ,





En välkommen julklapp uteblev

7 12 2010

I veckans nummer av Aktuellt i Politiken skriver jag en signerad krönika om den välkomna rödgröna julklapp som de sjukskrivna inte fick.

Vintern är här och med den julen och glädjen, i alla fall för den som är frisk och har ett arbete. För de som är långtidssjuka och hade hoppats på en mindre sjuk sjukförsäkring uteblev en välkommen julklapp i förra veckan då de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna sa nej till de rödgrönas förslag för att rätta till problemen i sjukförsäkringen. Bland annat stupstocken som betyder att det numer är regeringen som bestämmer när man ska vara frisk, inte läkaren.
Visst, för uppmärksammade Annika Holmqvist gjorde man i förra veckan en ny bedömning och hon ska nu få sin ersättning retroaktivt efter många överklaganden. Men vad händer alla de cirka 20 000 utförsäkrade som inte uppmärksammas?
Allt fler sjuka utförsäkras och tvingas leva på ett inte särskilt tilltaget socialbidrag. För dessa människor är de borgerligas budskap att försämringen av sjukförsäkringen ska leda till att de ska få jobb. Man kallar det till och med för ”rehabiliteringskedjan”. Trots att ingen rehabilitering sker.
Nej, i stället ska de sjuka ut på arbetsmarknaden och konkurrera med 210 000 arbetslösa – många fullt friska – om de 35 000 lediga jobb som finns annonserade på arbetsförmedlingens webbsida.
De rödgröna partierna gav alltså i förra veckan regeringen möjlighet att backa och åter skapa en mer human sjukförsäkring. I de förslag man lade fanns krav på individuella prövningar, rätt till rehabilitering, återförsäkring och övergångsregler. Men trots snacket om att se över reglerna när sjukförsäkringen kritiserades i slutet av valrörelsen står man nu fast vid den förda politiken när rösterna väl är avlagda och valvinsten är säkrad. Detta innebär att den som utförsäkrats får förbereda sig på en mager jul och ett magert nytt år ända fram till 2014 som det ser ut nu.
Nej, för den som är sjuk och utförsäkrats framstår nog inte den nye socialförsäkringsministern som någon jultomte. Ulf Kristersson (M) framstår snarare som Grinchen som stjäl julen ifrån dem.

För mig känns det helt fel att bege mig ut i julhandeln och spendera de nästan 1 000 kronorna jag fått i skattesänkning medan många andra tvingas spara in på julen på grund av regeringens besparingar på våra välfärdsförsäkringar.
Vi får väl hoppas på att vissa borgerliga regeringsledamöter, precis som den gamle girigbuken Ebenezer Scrooge i Charles Dickens julsaga, får besök av förgångna julars ande eller att pepparkakorna ska göra dem mer snälla och solidariska till efter årsskiftet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,

Ps. Ni har väl inte missat LO:s artikel i Aftonbladet om hur de utförsäkrade tvingas söka sig till härbärgena…





Strategier mot SD!

6 07 2010
Samtidigt som Sverigedemokraterna höll debatt mellan partisekreteraren Björn Söder och kristdemokraten Rolf Tufvesson igår så presenterade Anna-Lena Lodenius en rapport, som ABF och Fredrich Ebert Stiftung beställt, om hur arbetarrörelsen borde arbeta för att motverka främlingsfientliga och högerpopulistiska partier. För rapporten har hon och Mats Wingborg jämfört de olika strategier som man använt i de nordiska länderna. Deras slutsatser är att en viktig strategi är att hålla kvar vid vänster-höger-politik eftersom att det är tydligt att högerpopulister har svårt att hävda sig när de politiska frågorna handlar om traditionalla höger-vänster frågor, som till exempel välfärd.
– Sverigedemokraterna påstår att de älskar välfärd och att de står upp för svenska arbetare, men egentligen är de höger, säger Anna-Lena Lodenius som tror att det är extremt viktigt att arbetarrörelsen arbetar mot främlingsfientliga partier så som Sverigedemokraterna.
– De tar arbetarväljare och bedriver högerpolitik och de har sin udd riktade mot Socialdemokraterna och facket. Det blir svårt att bedriva facklig kamp när dessa partier skapar splittringar mellan folk.
Man måste också se till att styra dagordningen, se till att ändra förutsättningarna för samtalet och ställa frågor för att se till att slå hål på de lögner som dessa partier sprider. Det är också viktigt att se till att välja arenor och fundera över när debatten ska tas.
– På det svenska riksplanet finns det inget skäl att acceptera debatter med SD så länge de inte sitter i riksdagen, samma sak gäller i de kommuner där SD inte sitter i fullmäktige, skriver Wingborg och Lodenius i rapporten.
Dock slår de fast att det viktigt att ta debatten där de finns etablerade för att inte förstärka deras image av att vara utestängda av etablissemanget.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , ,

PS. Läs också om tumultet mellan biskop Koskinen och KD här och här





Vad är alternativet till LAS?

5 07 2010

Det var inget nytt under solen när Skogsindustrierna och Trä- och Möbelindustriförbundet (TMF) bjöd till debatt om Lagen om anställningsskydd (LAS). De borgerliga vill försvaga LAS för att gå företagen till mötes och S och V vill förstärka LAS ytterligare.

Skogsindustrierna och TMF har genomfört en undersökning bland sina medlemsföretag. Där svarar 75 procent att de vill ha förändrade regler när det gäller att säga upp personal vid arbetsbrist och 45 procent svarar att de låtit bli att anställa på grund av LAS. Ett av företagen ansåg att ”Alla regler i LAS krockar med vår verklighet”. Något som en annan av företagarna, Stellan Beckman, personalchef på Hallberg-Rassy, dock inte kunde hålla med om.

– Jag är inte med på att alla regler i LAS krockar med vår verklighet. Dock finns det problem med tillämpningen, man kan inte bara se till anställningstid utan den anställde måste också ha den kompetens som krävs för det jobb som erbjuds, säger han och menar att problemen uppstår i förhandlingarna med de fackliga organisationerna.

Ali Esbati, riksdagskandidat, för Vänsterpartiet poängterade att LAS inte är en lag för att göra det enklare för arbetsgivarna, utan en lag som är till för att skydda arbetstagarna och att arbetsgivaren kan stödja sig på massvis med andra lagar som ger de rätt att styra och ställa nästan som vill. Han poängterade också vikten av att stärka LAS ytterligare.

– Jag tycker att det finns behov av att stärka LAS. Särskilt när det gäller missbruket av allmän visstidsanställning, något som måste begränsas. Dessutom måste man täppa till det hål som gör att företagen använder bemanningsföretagen för att gå runt LAS.

De borgerliga företrädarna i debatten ansåg att LAS måste förändras så att man i stället för att ta hänsyn till hur länge man varit anställd ska se till varje persons kompetens. Hur man skulle säkerställa de anställdas anställningstrygghet hade de dock ingen lösning på. Hans Backlund, riksdagsledamot (FP), berättade att Folkpartiet vill att alla företag, inte bara de med färre än tio anställda, ska få rätt att undantag två personer från turlistan och Annika Qarlsson från Centerpartiet ansåg att småföretag skulle bli helt undantagna från att följa turordningsreglerna i LAS.

På en direkt fråga från mig berättade Annika Qarlsson också om hur Centerpartiet vill att ungdomar ska få jobb.

– Det system som vi har idag, med LAS, stänger ute ungdomar från arbetsmarknaden, det är därför vi har såg hög ungdomsarbetslöshet. Vi vill ta bort de trösklar som finns, både genom att sänka ingångslönerna för unga samt genom att ändra LAS. Vi vill också införa ett frivilligt ungdomsavtal där en ung person kan få en anställning i två år med lägre lön, säger hon.

Patrik Björk, (S), ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott och med bakgrund som facklig företrädare, sa att Socialdemokraterna är öppna för att förändra LAS så att den ska ta mer hänsyn till företagens behov, men inte om det inte finns några andra idéer än att skapa fler undantag som innebär att allt fler får sämre anställningstrygghet.

– Vi har inga religiösa skäl till att hålla fast vid LAS. Om någon presenterar en lösning som inte bara innebär att arbetsgivarna får oinskränkt makt över vem som ska sägas upp så är vi öppna för diskussion, sa han.

Jag blir mörkrädd när jag tänker på en regering där Maud Olofsson och Centerpartiet får makt över arbetsmarknadspolitiken, även om Moderaternas partiledare Fredrik Reinfledt imorse lovade att man inte vill ändra LAS. Med stöd av Folkpartiet skulle Centern i en framtida regering skapa ungdomsjobb med lägre lön och sämre anställningstrygghet. Det unga människor behöver är inte ännu osäkrare anställningar utan heltidsjobb och tillsvidareanställning.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,





Kallskänken i Almedalen

5 07 2010

Jenny Wrangborg arbetarpoet och författare till diktsamlingen ”Kallskänken” var i morse med på ett frukostssamtal om dagens arbetarklass som ABF anordnade i Almedalen. Bland annat läste Jenny sin dikt ”Jag är människa” som Lars Ohly läste på Vänsterpartiets kongress.

jag är också människa
jag behöver mat på bordet, ett jobb att gå till
värdighet
jag är inte osynlig
Många av Jenny Wrangborgs dikter handlar om hur det är att vara arbetare samt vilken situation de som arbetar inom restaurangbrnacshen lever med.

Hur chefen behandlar en och hur arbetsmarknaden ser ut, är det som inspirerar mig. Tyvärr är det  ofta de dåliga dagarna på jobbet som inspirerar, sa hon.

Wanja Lundby-Wedin, LO:s ordförande, deltog också i samtalet och hon tycker att det är viktigt att det finns författare som beskriver arbetarnas vardag. Särskilt eftersom media idag inte ger något utrymme till dessa.

– Jag slås av hur väl jag känner igen mig i dina dikter, trots att det var länge sen jag jobbade i vården. Det är dikter som är så levande och som det är uppenbart att de är skrivna av någon som själv har upplevt. Igenkänningen är styrkan i det du skriver, sa hon.

Många av Jennys dikter handlar om att organisera sig, och om att om man är många tillsammans så kan man förändra saker. Jenny själv gick med i facket, startade en facklig organisation på sin arbetsplats, och fick sparken.

– Det är ilskan och hatet man känner när man blir behandlad som skit som ger kraften att organisera sig, säger Jenny Wrangborg.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,