Vem ska ta hand om de äldre i Borgs Sverige?

I en signerad ledarkrönika i Aktuellt i Politiken som når läsarna idag skriver jag om Anders Borg som tycker kommunalarna har för hög lön.

”Vem tar hand om våren efter valborgsmässobål” så sjöng vi i skolan när jag var liten, kanske blir frågan för framtiden snarare vem som tar hand om vården efter Anders Borgs åtta år? På Sveriges kommuner och landstings (SKL) kongress i förra veckan framförde Anders Borg att han tycker att kommunerna varit för dåliga förhandlare, att de kommunanställdas löner är för höga och att det hindrar tillväxten av nya jobb i kommunsektorn. I rapporten ”Vem ska ta hand om mina föräldrar när de blir gamla” konstaterar fackförbundet Kommunal samtidigt att allt färre söker sig till omvårdnadsutbildningarna, bland annat på grund av att lönerna i äldreomsorgen är låga och möjligheten till heltid är begränsad. Något är väldigt fel när svenska ungdomar hellre skalar bananer i Norge, för dryga 22 000 i månaden, än söker jobb inom äldreomsorgen.

Visst är det intressant att Sveriges finansminister, med en minimilön på 112 000 kronor i månaden, tycker att ingångslönen 16 070 kronor, alltså cirka 11 000 kronor efter skatt, är för hög lön för någon som tar hand om våra barnelleräldre. Enligt SCB kommer det om 20 år saknas 130 000 omvårdnadsutbildade, så frågan vem som ska ta hand om mamma och pappa, för att inte tala om vem som ska ta hand om oss, känns självklart väldigt aktuell. Visst, den med en finansministers lön kan säkert lösa det på annat sätt, men hur ser lösningen ut för oss med blygsamma löner?

”Kanske kunde konungen tänka sig att vakta barnen” sjunger sångerskan Laleh, hon undrar samtidigt om inte fru Tilda kan få flytta in på slottet, de har ju så mycket personal i hovet och så få på hemmet. Tyvärr är nog varken kungen eller hovstaterna särskilt intresserade av att driva ålderdomshem. Nej, lösningen måste i stället vara en kraftig satsning på kommunalarnas arbetsvillkor. Rätt till heltid är  ett första bra steg,  dessutom behövs en ordentlig satsning på lönerna, vi måste visa att vi uppskattar det arbete som görs och göra det attraktivt att välja att jobba med omvårdnad av barn och äldre. För att citera Juholts linjetal ”offentlig sektor ska inte subventioneras av kvinnors lägre löner”. Då får aldrig låg skatt bli ett egenintresse, skatt är ett bra sätt att solidariskt finansiera välfärden. Därför är det skönt att så stor del som 80 procent kan tänka sig betala mer i skatt för att få bättre skola, vård och äldreomsorg. Låt oss skapa ett Sverige där alla kan känna trygghet på ålderns höst.

Läs fler bloggares intressanta åsikter om:  anders borg, borg, finansministern, kommunal, löner, kommunalare, äldreomsorg, skl, ministerlöner

Vi får aldrig sluta störa diktatorerna

I veckans nummer av Aktuellt i Politiken som når läsarnas brevlådor idag skriver jag om situationen i Libyen och varför vi aldrig får sluta ”störa” diktatorerna.

”Jag vill inte störa Khadaffi”, Så svarade Silvio Belusconi på frågan om varför han som premiärminister i Italien och en person med bra kontakt med Libyens diktator inte hört av sig till Khadaffi för att fördöma våldet.

Berlusconis ord är självklart anmärkningsvärda och har skapat mycket hård kritik i det egna landet, men Berlusconi är inte den enda som varit tyst och inte velat störa en diktator som under årtionden satt skräck i sin befolkning. Libyen har ansetts vara en för viktig stabiliserande faktor i norra Afrika för att man skulle våga störa Khadaffi med krav om demokrati och mänskliga rättigheter.

På samma sätt har man sett mellan fingrarna med andra diktatorer i regionen. först när det stod klart att Egyptens president Mubaraks avgång var oundviklig ”krävde” till exempel Sveriges utrikesminister Carl Bildt hans avgång. Denna syn på att stabilitet är viktigare än en oviss framtid i regionen om man inför demokrati var något som Carl Bildt också gav uttryck för i förra veckan, samma dag som Khadaffi, som första ledare någonsin, satte in stridsflygplan mot sitt eget folk.

”Det handlar inte om att stödja den ena eller andra, det handlar om att få stabilitet och en rimlig utveckling”, sa han till Ekot.

Med en socialdemokratisk ledning av Sverige hade trycket varit hårdare på de ledare som förvägrar sitt folk demokrati och mänskliga rättigheter. För hos Socialdemokraterna lever fortfarande hoppet om en värld där alla folks frihet leder till hela världens fred, något som skapas genom internationell solidaritet och hårt fördömande mot de som tar till vapen mot sitt eget folk för att förvägra dem rätten till demokrati. Med fredskämpen Jan Eliasson, nära medarbetare och vän till Olof Palme, hade tongångarna mot Egypten, Libyen och andra länder i regionen varit en annan, då hade Sverige fortsatt varit en symbol för solidaritet och en ständig motpol mot världens förtryckare. 

Som Mona Sahlin sa när hon i förra veckan besökte Palestina, ”demokrati och mänskliga rättigheter är inget som är förbehållet människor i väst. Den arabiska frihetsvåren måste övergå i en demokratisk sommar.”

”Folkens längtan efter frihet kan icke nedslås med våld. Den kommer att leva och den kommer till sist att segra”, sa Palme i ett tal i Malmö 1968 och fram till dess att alla folk segrat över sina diktatorer ska vi fortsätta ”störa” dem med krav på demokrati och mänskliga rättigheter.

Läs fler intressanta bloggar om: berlusconi, bildt, carl bildt, demokrati, diktator, diktatur, egypten, gadaffi, gaddafi, ghadaffi, internationell solidaritet, jan eliasson, khadaffi, libyen, malmö 1968, mänskliga rättigheter, mellanöstern, moderaterna, mona sahlin, mubarak, nordafrika, olof palme, palestina, palme, Politik, sahlin, silvio berlusconi, socialdemokraterna, solidaritet

Missa inte heller denna artikel på Newsmill.

Privat hemtjänst=effektivt? Knappast!

I dagens nummer av Aktuellt i Politiken skriver jag en signerad krönika om det helt galna i att det finns 32 privata hemtjänstföretag i Farsta.

Farsta, stadsdelen i Stockholm där jag bor, är med sina 50 000 invånare ungefär lika stort som Nyköpings kommun. I detta område, som alltså motsvarar en mellanstor stad, finns i dag 32 olika utförare av privat hemtjänst. Vid sidan av de fyra kommunala enheterna.  Anledningen till detta är den M-styrda kommunledningens ideologiska privatiseringar.

Ingen kan väl på allvar tycka att det är effektivt att 32 företag springer runt i samma portar. För två äldre som är grannar kan ju mycket väl ha valt olika företag. Nej, det enda som denna privatisering lett till är mindre möjlighet till effektiv samordning. Dessutom skapar de många olika utförarna ett annat problem. Kommunen som är ansvarig för att kontrollera kvaliteten klarar inte av uppgiften då företagen är fler än kontrollanterna.
En vän till mig jobbar inom ett privat hemtjänstföretag. Varje dag åker min vän till företagets kontor på ena sidan stan för att sedan köra företagets bil rakt igenom  Stockholm till en av kranskommunerna för att besöka företagets brukare. Sedan åker min vän tillbaka till kontoret för att själv äta lunch och packa matlådor till de äldre för att sedan bege sig tillbaka och dela ut dessa.
När arbetsdagen är slut blir det ännu en resa genom stan i rusningstrafiken för att lämna tillbaka bilen. Detta är en av många historier om det ineffektiva i att privatisera kommunala verksamheter.

Moderaterna i Stockholm har med sina ideologiska privatiseringar glömt bort dem som verksamheten är till för. Samtidigt är det oansvarigt, både för att man slösar med  skattepengar samt för att man inte tar hand om miljön. Minst 32 olika hemtjänstbilar (vissa företag kan ju ha fler än en) flänger runt i kommunen och på företagen finns inte heller något krav på att köra miljöbil. Och nu har vi inte ens talat om de vinster som företagen gör på verksamheten. Skattepengar som skulle användas till hemtjänst som i stället hamnar i ägarens fickor. I min grannstadsdel gjorde ett företag, efter att det fått ta över verksamheten och brukarna från kommunen, en vinst på 5,4 miljoner kronor på nio månader.

Visst kan det tyckas fint med valfrihet. Men vore inte det allra bästa om man kunde vara säker på att få högkvalitativ hemtjänst från kommunen?
Men det är väl bara att låta bli så får du hemtjänst från en kommunal enhet, kanske du tänker. Men nej, det har Moderaterna satt stopp för, de har upphandlat ett privat bolag där alla de som inte väljer hamnar.

Läs fler intressanta bloggar om hemtjänst, privatiseringar, privat hemtjänst, Farsta, Moderaterna, Stockholm, valfrihet, politik

En välkommen julklapp uteblev

I veckans nummer av Aktuellt i Politiken skriver jag en signerad krönika om den välkomna rödgröna julklapp som de sjukskrivna inte fick.

Vintern är här och med den julen och glädjen, i alla fall för den som är frisk och har ett arbete. För de som är långtidssjuka och hade hoppats på en mindre sjuk sjukförsäkring uteblev en välkommen julklapp i förra veckan då de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna sa nej till de rödgrönas förslag för att rätta till problemen i sjukförsäkringen. Bland annat stupstocken som betyder att det numer är regeringen som bestämmer när man ska vara frisk, inte läkaren.
Visst, för uppmärksammade Annika Holmqvist gjorde man i förra veckan en ny bedömning och hon ska nu få sin ersättning retroaktivt efter många överklaganden. Men vad händer alla de cirka 20 000 utförsäkrade som inte uppmärksammas?
Allt fler sjuka utförsäkras och tvingas leva på ett inte särskilt tilltaget socialbidrag. För dessa människor är de borgerligas budskap att försämringen av sjukförsäkringen ska leda till att de ska få jobb. Man kallar det till och med för ”rehabiliteringskedjan”. Trots att ingen rehabilitering sker.
Nej, i stället ska de sjuka ut på arbetsmarknaden och konkurrera med 210 000 arbetslösa – många fullt friska – om de 35 000 lediga jobb som finns annonserade på arbetsförmedlingens webbsida.
De rödgröna partierna gav alltså i förra veckan regeringen möjlighet att backa och åter skapa en mer human sjukförsäkring. I de förslag man lade fanns krav på individuella prövningar, rätt till rehabilitering, återförsäkring och övergångsregler. Men trots snacket om att se över reglerna när sjukförsäkringen kritiserades i slutet av valrörelsen står man nu fast vid den förda politiken när rösterna väl är avlagda och valvinsten är säkrad. Detta innebär att den som utförsäkrats får förbereda sig på en mager jul och ett magert nytt år ända fram till 2014 som det ser ut nu.
Nej, för den som är sjuk och utförsäkrats framstår nog inte den nye socialförsäkringsministern som någon jultomte. Ulf Kristersson (M) framstår snarare som Grinchen som stjäl julen ifrån dem.

För mig känns det helt fel att bege mig ut i julhandeln och spendera de nästan 1 000 kronorna jag fått i skattesänkning medan många andra tvingas spara in på julen på grund av regeringens besparingar på våra välfärdsförsäkringar.
Vi får väl hoppas på att vissa borgerliga regeringsledamöter, precis som den gamle girigbuken Ebenezer Scrooge i Charles Dickens julsaga, får besök av förgångna julars ande eller att pepparkakorna ska göra dem mer snälla och solidariska till efter årsskiftet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om ulf kristersson, sjukförsäkring, stupstock, annika holmqvist, aktuellt i politiken, utförsäkrade, sjukskrivna

Ps. Ni har väl inte missat LO:s artikel i Aftonbladet om hur de utförsäkrade tvingas söka sig till härbärgena…

Strategier mot SD!

Samtidigt som Sverigedemokraterna höll debatt mellan partisekreteraren Björn Söder och kristdemokraten Rolf Tufvesson igår så presenterade Anna-Lena Lodenius en rapport, som ABF och Fredrich Ebert Stiftung beställt, om hur arbetarrörelsen borde arbeta för att motverka främlingsfientliga och högerpopulistiska partier. För rapporten har hon och Mats Wingborg jämfört de olika strategier som man använt i de nordiska länderna. Deras slutsatser är att en viktig strategi är att hålla kvar vid vänster-höger-politik eftersom att det är tydligt att högerpopulister har svårt att hävda sig när de politiska frågorna handlar om traditionalla höger-vänster frågor, som till exempel välfärd.

– Sverigedemokraterna påstår att de älskar välfärd och att de står upp för svenska arbetare, men egentligen är de höger, säger Anna-Lena Lodenius som tror att det är extremt viktigt att arbetarrörelsen arbetar mot främlingsfientliga partier så som Sverigedemokraterna.

– De tar arbetarväljare och bedriver högerpolitik och de har sin udd riktade mot Socialdemokraterna och facket. Det blir svårt att bedriva facklig kamp när dessa partier skapar splittringar mellan folk.

Man måste också se till att styra dagordningen, se till att ändra förutsättningarna för samtalet och ställa frågor för att se till att slå hål på de lögner som dessa partier sprider. Det är också viktigt att se till att välja arenor och fundera över när debatten ska tas.

– På det svenska riksplanet finns det inget skäl att acceptera debatter med SD så länge de inte sitter i riksdagen, samma sak gäller i de kommuner där SD inte sitter i fullmäktige, skriver Wingborg och Lodenius i rapporten.

Dock slår de fast att det viktigt att ta debatten där de finns etablerade för att inte förstärka deras image av att vara utestängda av etablissemanget.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om SD, Sverigedemokraterna, anna-lena lodenius, björn söder, alemdalen, socialdemokraterna, arbetarrörelsen, rolf tufvesson, främlingsfientlighet, högerpopulism, mats wingborg

PS. Läs också om tumultet mellan biskop Koskinen och KD här och här…

Vad är alternativet till LAS?

Det var inget nytt under solen när Skogsindustrierna och Trä- och Möbelindustriförbundet (TMF) bjöd till debatt om Lagen om anställningsskydd (LAS). De borgerliga vill försvaga LAS för att gå företagen till mötes och S och V vill förstärka LAS ytterligare.

Skogsindustrierna och TMF har genomfört en undersökning bland sina medlemsföretag. Där svarar 75 procent att de vill ha förändrade regler när det gäller att säga upp personal vid arbetsbrist och 45 procent svarar att de låtit bli att anställa på grund av LAS. Ett av företagen ansåg att ”Alla regler i LAS krockar med vår verklighet”. Något som en annan av företagarna, Stellan Beckman, personalchef på Hallberg-Rassy, dock inte kunde hålla med om.

– Jag är inte med på att alla regler i LAS krockar med vår verklighet. Dock finns det problem med tillämpningen, man kan inte bara se till anställningstid utan den anställde måste också ha den kompetens som krävs för det jobb som erbjuds, säger han och menar att problemen uppstår i förhandlingarna med de fackliga organisationerna.

Ali Esbati, riksdagskandidat, för Vänsterpartiet poängterade att LAS inte är en lag för att göra det enklare för arbetsgivarna, utan en lag som är till för att skydda arbetstagarna och att arbetsgivaren kan stödja sig på massvis med andra lagar som ger de rätt att styra och ställa nästan som vill. Han poängterade också vikten av att stärka LAS ytterligare.

– Jag tycker att det finns behov av att stärka LAS. Särskilt när det gäller missbruket av allmän visstidsanställning, något som måste begränsas. Dessutom måste man täppa till det hål som gör att företagen använder bemanningsföretagen för att gå runt LAS.

De borgerliga företrädarna i debatten ansåg att LAS måste förändras så att man i stället för att ta hänsyn till hur länge man varit anställd ska se till varje persons kompetens. Hur man skulle säkerställa de anställdas anställningstrygghet hade de dock ingen lösning på. Hans Backlund, riksdagsledamot (FP), berättade att Folkpartiet vill att alla företag, inte bara de med färre än tio anställda, ska få rätt att undantag två personer från turlistan och Annika Qarlsson från Centerpartiet ansåg att småföretag skulle bli helt undantagna från att följa turordningsreglerna i LAS.

På en direkt fråga från mig berättade Annika Qarlsson också om hur Centerpartiet vill att ungdomar ska få jobb.

– Det system som vi har idag, med LAS, stänger ute ungdomar från arbetsmarknaden, det är därför vi har såg hög ungdomsarbetslöshet. Vi vill ta bort de trösklar som finns, både genom att sänka ingångslönerna för unga samt genom att ändra LAS. Vi vill också införa ett frivilligt ungdomsavtal där en ung person kan få en anställning i två år med lägre lön, säger hon.

Patrik Björk, (S), ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott och med bakgrund som facklig företrädare, sa att Socialdemokraterna är öppna för att förändra LAS så att den ska ta mer hänsyn till företagens behov, men inte om det inte finns några andra idéer än att skapa fler undantag som innebär att allt fler får sämre anställningstrygghet.

– Vi har inga religiösa skäl till att hålla fast vid LAS. Om någon presenterar en lösning som inte bara innebär att arbetsgivarna får oinskränkt makt över vem som ska sägas upp så är vi öppna för diskussion, sa han.

Jag blir mörkrädd när jag tänker på en regering där Maud Olofsson och Centerpartiet får makt över arbetsmarknadspolitiken, även om Moderaternas partiledare Fredrik Reinfledt imorse lovade att man inte vill ändra LAS. Med stöd av Folkpartiet skulle Centern i en framtida regering skapa ungdomsjobb med lägre lön och sämre anställningstrygghet. Det unga människor behöver är inte ännu osäkrare anställningar utan heltidsjobb och tillsvidareanställning.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om las, lagen om anställningsskydd, centerpartiet, socialdemokraterna, almedalen, fackligt, folkpartiet, vänsterpartiet, ali esbati, antsällningsskydd, anställningstrygghet, annika qarlsson, hans backlund, ungdomslön, patrik björk, arbetsmarknad

Kallskänken i Almedalen

Jenny Wrangborg arbetarpoet och författare till diktsamlingen ”Kallskänken” var i morse med på ett frukostssamtal om dagens arbetarklass som ABF anordnade i Almedalen. Bland annat läste Jenny sin dikt ”Jag är människa” som Lars Ohly läste på Vänsterpartiets kongress.

jag är också människa
jag behöver mat på bordet, ett jobb att gå till
värdighet
jag är inte osynlig

Många av Jenny Wrangborgs dikter handlar om hur det är att vara arbetare samt vilken situation de som arbetar inom restaurangbrnacshen lever med.

Hur chefen behandlar en och hur arbetsmarknaden ser ut, är det som inspirerar mig. Tyvärr är det  ofta de dåliga dagarna på jobbet som inspirerar, sa hon.

Wanja Lundby-Wedin, LO:s ordförande, deltog också i samtalet och hon tycker att det är viktigt att det finns författare som beskriver arbetarnas vardag. Särskilt eftersom media idag inte ger något utrymme till dessa.

– Jag slås av hur väl jag känner igen mig i dina dikter, trots att det var länge sen jag jobbade i vården. Det är dikter som är så levande och som det är uppenbart att de är skrivna av någon som själv har upplevt. Igenkänningen är styrkan i det du skriver, sa hon.

Många av Jennys dikter handlar om att organisera sig, och om att om man är många tillsammans så kan man förändra saker. Jenny själv gick med i facket, startade en facklig organisation på sin arbetsplats, och fick sparken.

– Det är ilskan och hatet man känner när man blir behandlad som skit som ger kraften att organisera sig, säger Jenny Wrangborg.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om Jenny Wrangborg, Kallskänken, kultur, almedalen, poesi, arbetarpoesi, arbetarförfattare, arbetarklass, wanja lundby-wedin, lo, abf

Reinfeldt – domedagspastorn!

Almedalsveckan har börjat och först ut på Almedalsscenen i år var statsminister Fredrik Reinfeldt. Han levererade en svavelosande domedagspredikan, retorikexperten Elaine Bergqvist jämför i Aftonbladet Reinfeldt med en pingstpastor, om hur hemskt det kommer att bli i Sverige med en rödgrön regering. Enligt honom kommer de rödgröna införa en ungdomsskatt, en pensionärsskatt, kvinnoskatt, löntagarskatt, ta tillbaka fastighetsskatten, kilometerskatt, bensiskatt, förmögenhetsskatt och kommunalskatt.

– Man höjer skatten för att man måste, annars kan man inte på nåt sätt gå och lägga sig på kvällen, sa Reinfeldt.

Han kallade också moderaterna för ”det enda arbetarpartiet”.

– De nya moderaterna står mot de totalt oförnyade socialdemokraterna, sa han.

Dessutom riktade han förtäckt kritik mot den facklig-politiska samverkan mellan Socialdemokraterna och LO genom att poängtera att moderaterna inte är ett särintresseparti utan ett parti som er till allmänintresset.

Reinfeldt liknade mer än MUF:are som håller en högstadiedebatt och som vill få in så många slag under bältet som möjligt på motståndarna. Han drev med oppositionspartierna och kallade dem för ”ett oprövat regeringsalternativ” och menade att den egna alliansen visat på regeringsduglighet under de senaste fyra åren. Med ett halvfinurligt leende plockade han i slutet fram en ”hemlig lista” där han skrivit upp alla de skatter som de rödgröna tänker höja men som de själva, enligt honom, inte vill prata om. På listan fanns fler saker som i alla fall gjorde mig fundersam, hur ser den kvinnoskatt ut som de rödgröna ska införa enligt honom?

Vi får hoppas på att vi får fler svar på vad alliansregeringen egentligen ska föra för politik om de vinner valet på något av alla de nästan 1400 seminarier som hålls i Almedalen under veckan, för i talet presenterade han inte några visioner. De enda löftena var att inte sänka skatten 2011, att värna välfärdens kärna och att stoppa rödgröna skattehöjningar.

PS. Ni har väl inte missat valaffischen som moderaterna snott av Socialdemokraterna?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om almedalen, fredrik reinfeldt, moderaterna, Politik, reinfeldt, val 2010

SVD, DN, Makthavare.se, Kulturbloggen, Alliansfritt Sverige

”En hjälpande hand” – en bok om vapenexportens absurditet

I veckans nummer av tidningen Broderskap recenserar jag serieboken ”En hjälpande hand” som handlar om vapenexportens absurditet.

Det var i vintras som det plingade till i mejllådan. Någon som hette Zven Johansson och som var vd för ett bolag som hette ”En hjälpande hand” ville bli kompis med mig på Facebook.
Jag blev lite förvånad då jag inte känner någon som heter Zven med Z men antog att  jag träffat honom  i något sammanhang och godkände förfrågan. Ännu mer förvånad blev jag när min nya vän började posta inlägg om att sälja vapen. Klarhet i vem Zven egentligen är fick jag i förra veckan då serieboken ”En hjälpande hand” hamnade på mitt skrivbord.

Zven Johansson är en man från Karlskoga som flyttar hem till mamma efter att ha fått sparken från en PR-byrå i Stockholm och som ger sig in i vapenindustrin för att tjäna snabba pengar.
På dryga 70 tecknade sidor får vi följa Zven Johanssons väg i vapenindustrin och hur han bluffar sig fram som vapenhandlare. Allt detta smart blandat med kort information om hur vapenindustrin ser ut i Sverige och världen.

Visste ni till exempel att Sverige exporterade krigsmateriel för 12,7 miljarder år 2008 och att för varje krona som världens länder lägger på bistånd satsas 15 kronor på militär upprustning? Eller att det finns sju enkla och ”hemliga” knep för ett företag att ta sig förbi de regler som gäller för svensk vapenexport?
Boken är resultatet av ett samarbete mellan Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Kristna Fredsrörelsen, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, S-studenter och broderskapsrörelsen. Tanken är att väcka debatt.
”Vi tycker att svensk vapenexport bör stoppas, och på väg dit bör regelverket för svensk vapenexport skärpas”, står det i boken.
”En hjälpande hand” är läsvärd, den förklarar på ett lätt och roligt sätt det absurda i att exportera vapen och att de regelverk som finns inte följs.
Enligt regeringens riktlinjer ska Sverige inte exportera vapen till länder som befinner sig i väpnad konflikt med en annan stat eller land som befinner sig i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt.  Inte heller till stater som har inre väpnade oroligheter eller där det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Trots detta har svenska företag exporterat vapen till bland annat Saudiarabien, USA, Burma och Iran och Irak för att nämna några länder.

Det känns tryggt att veta att min Facebookvän Zven Johansson bara är påhittad och alltså inte finns på riktigt, eller gör han det…?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om broderskap, broderskapsrörelsen, en hjälpande hand, ikf, kristna freds, recension, s-studenter, svensk vapenexport, svenska freds, vapenexport

Reinfeldt fiskade efter röster på oärligt sätt

Det var för en dryg vecka sedan som vi i AiP avslöjade Fredrik Reinfeldts lögn till assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker gällande folkmordet 1915. I en inspelad intervju som den assyriska journalisten Afram Barryakoub gjorde för tidningen Hujådå lovade Reinfeldt, 10 dagar innan valet, att Moderaterna var för ett erkännande av folkmordet 1915. En nyhet som bland annat plockats upp av Aftonbladet och DN. Lika så nämner Michel Ankido Hanna, ordförande för Assyriska studenter i Stockholm, min artikel i AiP i sitt inlägg på Newsmill förra veckan.

I veckans AiP följer vi upp nyheten med en intervju med Afram Barryakoub, den assyriska journalist som alltså gjorde intervjun med Fredrik Reinfeldt. Han tycker att Fredrik Reinfeldt var ute och fiskade efter röster på ett oärligt sätt.

– Jag har fått flera mejl från folk som är besvikna på de tomma löften som politiker ger, något Fredrik Reinfeldt kommit att personifiera. Är man statsminister ska man stå vid sitt ord och inte komma och skylla på att det är dålig tajming att hålla sitt löfte just nu, säger han.

Barryakoub tror att Reinfeldts löfte var avgörande för de assyrier som valde att lägga sin röst på Moderaterna och att deras svek i riksdagen kommer att ge många röster till de rödgröna.

– För oss assyrier är detta en av de viktigaste frågorna. Folkmordet har blivit en del av oss. Det är bland annat anledningen till att vissa av oss hamnat här i norden. Hade vi inte blivit utsatta för ett folkmord hade vi inte varit spridda över hela världen som vi är i dag, säger han.

Nu hoppas Afram Barryakoub att Socialdemokraterna och de andra partierna i den rödgröna koalitionen gör folkmordsbeslutet till regeringens offentliga hållning vid en valvinst och inte glömmer bort beslutet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om 1915, afram barryakoub, assyrier, assyriska studenter, folkmord, fredrik reinfeldt, hujådå, michel ankido hanna, moderaterna, rödgröna, röstfiske, seyfo, socialdemokraterna, svärdets år, syrianer, turkiet

Missa inte heller SvDs artikel igår om hur de olika riksdagsledamöterna röstade…